Brillintaussie.blogg.se

Förmiddagen har spenderas själv med Ila, lyckan när hon insåg att hon skulle iväg med mig själv gjorde mig både glad men samtidigt skar det lite i hjärtat då jag kanske borde ge just henne ensamhetstid lite oftare. 

 

Vi började med en skidtur, jag har pratat med min sjukgymnast om det var ok att jag åkte skidor och det var det om jag tog det lungt och inte åkte med någon hund. Åka skidor utan med en hund framför!? Nej helt omöjligt då försvinner min motivation helt. Så jag tänkte att Ila väger inte så mycket så kan inte bli värre än vad det är.

 

Jag tror faktiskt så här efter våran skidtur att jag hade kunnat göra mer skada mot mig själv utan henne , hon är så otroligt lyhörd och som den nybörjare jag är så rättar hon till när jag är påväg att falla så att jag håller mig kvar på skidorna. Hon har dragit på bra idag men saktar ned ordenligt i kurvorna och har upplevt henne lite extra försktigt rent allmänt under skidturen då hon lyssnat på minsta lilla som jag sagt, tidigare har hon lyssnat på höger, vänster ex men inte stanna- kan ju vara en mognadsgrej också! 

 

Har aldirg mött någon tidigare när jag åkt skidor med hund, idag mötte vi två stycken båda med hund.

Vi åkte efter ett skoterspår och det är söndagförmiddag så inte så konstigt att vi möter både människor och hundar. Ila förvånade mig dock, vi stannade när vi hade möte och jag tog in henne vid sidan, en av hundarna vi mötte drog mot oss och raggen kom direkt och hon visade hela käften-intressant. Sedan är hon ju en sådan hund som verkligen inte vill bli störd i arbete och då vet jag att hon kan bli förbannad eftersom hon tar sin uppgift på fullaste allvar, skulle tro att det var det som skedde här- Prinssesan jobbar ju !;)

 

När vi väl var hemma så blev det lite träning, första passet påbörjat att få henne att låsa blicken framåt. Hon är en otroligt rolig hund och jag tror att detta kommer fastna fort , hon söker verkligen tills hon gör rätt och ger inte upp. Vi har haft problem att få in framförgåendet, hon går framtåt men har lätt att söka min blick så tanken är att om hon lär sig låsa blicken framåt så kan jag lägga in det i framförgåendet så kanske vi kan få till det tillslut.

 

Under hösten så har en schäferkille fått bli en del av våran familj. Roligt att testa en annan ras men framförallt utvecklande för min del. Ska ärligt säga att jag inte har haft schäfern i åtanke som ras. Jag tycker om att utvecklas och det tror jag defintivt jag kommer göra men två olika indiver, men än så länge upplever jag dom inte så himla olika ,men klart dom skiljer sig åt också. Kanske beror det på att egenskapsmässigt har dom båda det jag söker.

 

Än så länge har han visat sig vara en nervstark kille utan ljud. Väldigt miljöstark och säker hund med stor intigritet. Trygg individ som vet vart han har tassarna här på jorden, men mer behov av mig än vad Ila har vilket jag gillar. Söker mycket kontakt och är väldigt rolig att jobba med,trevlig kille helt enkelt.

 

 

Åkte iväg en sväng med Emma och hennes Vip som också är Ilas pappa. Hittade tillslut ett ställe där jag och hundarna kunde bada, Emma stod för korten istället ;)

 

Är så kul att se Ila simma, sen är det sådan stor skillnad med och utan flytväst. Hon är så mycket tryggare när hon har flytvästen och vågar sig längre ut (kanske beror de på att jag är lungnare då...)

 

Ila har helt plötsligt blivit livrädd för att gå i trappor med spjälgaller. Hon skriker och lägger sig ned, hennes skrik är fruktansvärt hjärtskärande, de riktigt skär i hjärtat, gör fruktansvärt ont. Men jag kan inte göra så mycket för att hjälpa henne, detta är något hon måste klara sig ur största delen själv. Jag stöttar henne självklart på vägen men jag är också den som kommer utsätta henne för detta "hemska".

 

Förmodligen är detta bara en fas, hormoner som spökar för henne. Ila är ju i mina ögon modet själv. Tvekar aldrig att ge sig in i något och tar för sig. Så detta chockerade mig första gången de hände och nu andra och tredje så har jag med hjälp av andra utformat en plan hur jag på bästa sätt succesivt ska jobba bort de här.

Bild från igår där hon är FÖRST och hoppar upp. De är min Ila.

 Förmodligen grundar sig detta i höjdrädsla som nu bara har exploderat. Hon har visat skymtar av de tidigare men de har aldrig varit något problem. Hon har alltid gjort de jag bett henne om, när jag tänker tillbaka så i sommras så var vi i en lekpark med några vänner. Deras hundar hoppade upp utan problem, de var smalt och som pinnar som man skulle balansera på. Ila tvekade lite och när hon väl var uppe så sökte hon stöd hos mig och lutade sig väldigt mycket mot mig.

 

 Vi ska börja med att sitta i trappor, tre fyra steg uppåt till en början och succesivt öka. Även börja med trappor utomhus, just för att hon får panik och skriker. Vi gjorde första passet idag, gick förvånansvärt bra. En brandtrappa utomhus. Hon la sig verkligen på magen i ren protest och skrek när vi närmade oss den, men jag fortsatte lungt att gå då kom hon självmant och gick tyst uppför trappan och jag satte mig på tredje trappsteget, i början klängde hon verkligen och satte sig i mitt knä. Jag lät henne göra de, när hon lugnat ned sig så flyttade jag henne lungt men bestämt så han satt själv längst ut. En liten protest men knappt märkbart. 5 minuter senare så gav jag henne godis genom gallret, först nekade hon men ändrade sig snabbt. Sen förvånar hon mig och går ett trappsteg ovanför mig, men efter lite fundering så tror jag de handlar om att hon kände sig mer trygg då. Eftersom hon kunde luta sig lite mot mig. Efter vi suttit i 25-30 min så gick vi vidare på våran promenad och hon imponerade på mig genom att hoppa upp på höga stenar osv. Hon visade alltså den hunden jag känner!

 

Tror allt detta har tagit lite tid för mig att sjunka in, hade inte väntat mig just detta problem med henne. Många problem men inte detta. Min modiga,impulsiva hund som kastar sig handlöst in i saker utan att tänka och aldrig blir rädd för något. Så blir hon rädd för trappor. Jag får tänka att detta problem faktiskt är arbetsbart och vi kommer att klara de här och högst troligt handlar de om massa hormoner i kroppen som spökar!

 

Denna attityd är jag van vid!

Välbehövlig promednad idag med bus. Var tyvärr ett tag sedan jag busade så här mycket med Ila på våra promenader. Känns lite sorligt när jag tänker på det, skärpning framöver!

Var länge sedan jag skrattade så här mycket, Ila kan verkligen bjuda på sig själv och de är en härlig känsla att kunna leka med sin hund bara som man är. Springa i skogen mellan träden, fram och tillbaka upp och ned på saker. Så härligt att se hur kul Ila tycker de är, hela hunden lyser, jag med för den delen, har minst lika roligt ;)

 

Samabete är något jag har jobbat med från start, och jag har fått kämpa hårt. Kan säga att för ett halvår sedan så trodde jag aldrig att vi skulle vara där vi är idag. Vilket känns fruktansvärt jäkla bra. Ila är fortförande självständig och har alla egenskaper jag vill att hon ska ha, hon har bara lagt till lite samarbete och hon vill verkligen göra allt för mig. Hon har starkt "will to please". De är verkligen hon & jag nu inte bara Ila mot världen. Har nog inte riktigt tagit in hur långt vi faktiskt har kommit känns så magiskt, som rallytävlingen där visade hon de också- samrbetesviljan med mig. Den finns verkligen där nu och de kännes så fruktansvärt roligt att hon faktiskt väljer mig före andra hundar, människor m.m. Att VI kan leka i skogen, tidigare har de känts som vi aldrig skulle kunna göra något sådant, de är helt magiskt för mig att vi kan göra just de!

 

Vi var och tränade inomhus igår, en bra träning. Men återigen är det jag som måste skärpa till mig. Måste sluta bry mig om vad andra kan tänka och tycka om hur jag gör/ lägger upp min träning. Jag VET hur jag vill göra och hur jag ska nå dit.

När jag och Ila tränar runt andra, framförallt nya personer måste jag lära mig att stänga ut de andra. Att nu är det jag och Ila, skita i alla andra och bara fokusera på oss, lite tunnelseende. Jag vet att vi kommer att komma dit, eller snarare jag. Träningarna kommer bli bättre för min del men även för Ilas om jag är 100 % med när vi tränar. Att hon gör så bra ifrån sig som hon gör är helt fantastiskt trots sin splittrade matte...

 

Vi har precis påbörjat fotingångar, hon har redan börjat söka positon. Hon får tänka mycket själv, men inte alltför mycket, haha är jag inte tillräckligt snabb på berömma så bjuder hon på många andra beteenden. Jag älskar att hon verkligen vill göra rätt och letar sig fram till rätt beteende. Men lite guidning så är de inga problem alls!

Men som jag har skrivit tidigare så vill jag inte skynda på någonting, allt tar sin tid och vi ska varken stressa oss fram i något moment eller nöta sönder det.

 

Vi satt länge ned och tittade på de andra, men Ila ville verkligen göra något så hon bjöd återigen på massa beteenden och jag kan inget annat än att skratta och ge henne någon godisbit lite då och då när hon är sådär riktigt charmig som just hon kan vara.

 

Mot slutet av tiden vi var i lokalen så myste vi lite, vilken jag suger åt mig som en svamp.

De är inte ofta dennna tjej bjuder på mysstunder, Framförallt inte med andra runt omkring!

Hon fick göra sitt favorittrick *Jaga flansen* (jaga svansen) de första hon någonsin lärde sig ;) vilket belönades med lite mys ( HELT OTROLIGT) och så fick hon göra de igen sedan mysstund osv.

Så underbart att hon vill mysa och sedan tar närheten som belöning. Känns som en pusselbit verkligen har landat på plats. Jag blev alldeles tårögd, min fina underbara Pila...

Lollo hämtade Ila i Söndags då jag jobbade kväll, först när hon öppnar dörren blir Ila super lycklig och tjuter, studsar som hon brukar göra, sen inser hon att de inte är jag.

Vad gör hunden? Jo hela hon krymper ihop vänder och lunkar besviket upp för trappan.

Sedan säger Lollo till Ila " Men det är ju jag Ila" hon vänder och lollo beskriver hennes nu tilltagna glädje som väldigt falsk.

 

Haha alltså Ila. En del av mig blir förvånad men den andra blir det inte. Hon visar ju inte detta så tydligt i vardagen men jag vet ju att vi har en stark och trygg relation. Men att hon skulle bli så besviken? Ja mycket intressant må jag säga. Har inte alls bestämt mig vad jag tycker om detta än, men intressant.

 

 

Igår (Söndag) var jag och två vänner ute med hundarna, sammanlagt 5 hundar varav fyra är aussies och en liten blandras.  En mycket intressant prommenad må jag säga faktiskt.

 

Ena aussien är bara 3 månader yngre än Ila och låg igår väldigt högt i aktivitet och var lite "överallt", när blandrastiken sa ifrån så tog hon inte åt sig av korrigeringen vilket Ila störde sig på. Hon vill ha ordning och reda och respekt. Det hon gjorde var alltså att ta saken i egna tassar och sprang fram och korrigerade igen åt den äldre tiken, aussietiken tog inte åt sig av Ila heller. När hon inte gör det så jagar Ila iväg henne en bit. Efter detta fortsätter den andra tiken som vanligt och har inte tagit åt sig alls av någon av tillsägningarna.

 

Har funderat över hela situationen som uppstod igår på promenaden men främst biten där Ila jagade iväg tiken som inte lyssnade. Efter att ha diskuterat och rådfrågat med andra så fick jag en väldigt bra förklaring som jag faktiskt tror stämmer in:

 

Var ute med Emma och hennes två hundar Vip (ilas pappa) och Essi. Dessa två springer och busar framför oss och Ila väljer att SJÄLVMANT komma och gå "fot" med mig! De andra leker precis framför fötterna på oss och hon fokuserar bara på mig. Detta har hon gjort nu senaste tiden när vi har gått själva, men nu hade hon faktiskt två hundar som hon även leker som bäst med runt omkring, flera gånger sökte hon sig till mig.

 

Vad hände riktigt? När hon kom så sket hon totalt i mig. Brydde sig inte alls om jag sprang åt andra hållet som de flesta valpar faktiskt gör. Hon klarade sig bra själv.

En dag så åkte jag, Emma & Sara upp till klubben med fyra vuxna hundar plus Ila. Plockade in de vuxna in i bilen, Ila visade inget intresse alls. Stängde dörrarna, startade bilen och åkte iväg. Här tror jag de flesta hundar hade sprungit efter, inte Ila. Vi parkerade bilen och gick tillbaka för att se vad hon gjorde. Hon såg att vi kom men ägnade oss knappt en blick.

 

Och idag så vill hon hellre vara med mig än andra hundar, hon har 100% fokus på vart jag är och vad jag gör. Idag har vi problem med att få henne att släppa mig! Förstår ni hur mycket som faktiskt har hänt med henne, oss och framförallt våran relation!

 

Ilas nya halsband kom idag, de råkade bli 5 stycken, hon är alltså inte ens 9 månader och har redan 8 halsband!

Super nöjd är jag iallfall! Frågan är bara vilket ska vi börja använda?;)

 

Tidigare idag så tog jag och Ila med oss Jasmin ut på en promenad i två h, skönt! Båda hundarna skötte sig bra, Ila lite extra bra , underbara hund!

 

Mobilbilder (suddiga):

 

Jag har en underbar hund. Jag är fruktansvärt tacksam att jag fått chansen att köpa denna hund.

 

Ibland kan jag känna att hon skulle haft en mer erfaren matte, men hon lär mig så fruktansvärt mycket denna hund, på sex månader har jag som hundförare utvecklats väldigt mycket. Hon sätter mina kunskaper på prov,verkligen. Men samtidigt så lär hon mig dagligen saker och låter mig utvecklas så fruktansvärt mycket.

Jag lär mig inte bara saker om hund, hundspråk och träning, hon lär mig även saker om mig själv.

Som många säger till mig, jag ska inte ha så höga krav på mig själv. Höga krav på ila har jag inte men hon påverkas av mina krav på mig själv vilket lätt kan bli en ond cirkel, jag är iallfall medveten om detta.

 

För hennes skull så ska jag sänka mina egna krav, jag är den jag är och får med glädje och tacksamhet ta emot det hon lär mig, och jag vet att hon kommer ha lärt mig så mycket mer genom de kommande åren. Många har ganska bråttom med träning och tävling. För mig är det inte det viktigaste , för mig och Ila är det viktiga att vardagen fungerar och att vi har roligt. Vi leker väldigt mycket, varierar jaktlek, social lek- med och utan leksak, brottas. Aussien är en lättlärd ras, liksom Ila. Att lära henne saker går fort så det känner jag mig inte alls stressad över, jag fokuserar mycket på våran relation. Det kan nog låta som att vi just tränar mycket, men egentligen kanske vi leker 5 min och det för mig kan vara en träning.

 

Den starka kärlek och förtroende hon visar berör mig. Hon är fruktansvärt stark individ och hund men det går inte att missa den kärlek hon hyser till mig. Ila skulle kunna gå i döden för mig samtidigt som hon är vädigt självständig och vet vad hon vill, verkligen en balans som jag uppskattar hos henne.

Hon är verkligen en speciell hund, hennes pappa Vip också.

 

Vip har lärt mig så fruktansvärt mycket om hund och hundspråk, utan de den hunden har lärt  mig skulle jag nog inte ha kommit så långt med Ila som jag gjort idag. Och definitivt inte förstått vad Ila är för hund och ge henne det jag gett henne. Även om jag ofta kan känna mig otillräcklig så är det sant det Emma säger till mig, tänk om hon hamnat hos någon som inte alls ser allt som du ser hos henne?

 

Ja jag vill nog inte själv tänka på det, hon ger så många små signaler som många missar, många förstår inte alls vad för hund jag har. Hon som är så enkel får jag höra ofta. Enkel.

Jag själv tycker inte att hon kan beskrivas med det ordet.