Hon krymper ihop vänder och lunkar besviket upp för trappan...
Lollo hämtade Ila i Söndags då jag jobbade kväll, först när hon öppnar dörren blir Ila super lycklig och tjuter, studsar som hon brukar göra, sen inser hon att de inte är jag.
Vad gör hunden? Jo hela hon krymper ihop vänder och lunkar besviket upp för trappan.
Sedan säger Lollo till Ila " Men det är ju jag Ila" hon vänder och lollo beskriver hennes nu tilltagna glädje som väldigt falsk.
Haha alltså Ila. En del av mig blir förvånad men den andra blir det inte. Hon visar ju inte detta så tydligt i vardagen men jag vet ju att vi har en stark och trygg relation. Men att hon skulle bli så besviken? Ja mycket intressant må jag säga. Har inte alls bestämt mig vad jag tycker om detta än, men intressant.
