Brillintaussie.blogg.se

Har så mycket att skriva ned,så mycket jag vill komma ihåg och minnas. Men tiden räcker inte riktigt till. Jobbat väldigt mycket och när jag inte jobbat har jag fokuserat på Ila.

 

Både igår och i Lördags var i iväg i inomhuslokal och tränade. I lördags blev jag väldigt splitrad och gjorde egentligen ingenting med Ila.

 

i trappan påväg upp i lokalen blev Ila panikslagen. livrädd för trappen. Min modiga orädda hund, rädd? Tror att jag blev minst sagt chockad. Fick upp henne för trappan, Funderade och diskuterade lite grann runt detta och sedan gick vi upp och ned, upp och ned , detta tog ca 5 min. Hon var låg och strök sig längst väggen men hon skrek inte och kunde gå lös i trappan. Jag hoppas detta bara är hormoner och spöken i huvudet på henne. Intressant...

 

Vi körde miljösök och då körde hon på precis som vanligt. Hög svans och med super härlig attityd och säkerhet. De rummet vi var i var mörkt, rör lite överallt, olika matrial på golv. Någon gammal maskin, paketerade balar, plankor m.m!

 

Igår så var vi i drängsmark och träffade Alicia med Jill, super kul blir så sällan vi träffas! Även här vart de inte så mycket då jag var helt tom i huvudet efter en minst sagt hektisk dag på jobbet.

Ila var super TAGGAD. Visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. haha! Men trots en seg och trött matte var hon riktigt duktig. Vi provade lite ingångar med stora handrörelser och hon var så taggad att hon hamnade lite långt fram annars satt hon bra. 

 

När Emma körde Essi genom en tunnel så tog Ila för sig och ville hon med, gjorde allt för att få belöning hon också, när de inte gick att göra som Essi gjorde så kastade hon sig upp på tunnen och över. Haha hon vill verkligen så gärna göra rätt och söker sig till rätt *beteenden* vilket är en väldigt bra egenskap.

 

Hon kikade på när både Essi och Jill körde rutan, så för skojs skull fick hon testa, helt utan krav.

Se & lär brukar man säga, de fungerar för Ila också ;)

 

 

Tisdagens träningsgäng!

 

 

 

En helt fantastisk helg, både tävlingsmässigt men så otroligt mycket mer! Det är så otroligt mycket av helgen jag vill få ned, som jag inte vill glömma. Så svårt att veta vart jag ska börja och i vilken ordning! Lördag morgon åkte jag med Emma och hundarna upp till Kalix för tvådagars tävling i Rallylydnad. Målet var 1 godkänd tävling av två. Vi har haft en frukansvärt bra helg!

 

Börjar med själva tävlingen på lördagen, var super nervös vi hade knappt övart någonting och kunde ju inte alls några skyltar eller regler. Emma hade dragit lite under torsdagen och på vägen upp. Vi kom dit vid ca 09:30 och först var fortsättningsklassen där Essi tar sitt sista godkända med titel! GRATTIS!

Nybörjarklassen var mot eftermiddagen. Under banvandringen är Emma super snäll och fokuserar på att ge mig tips och stöd istället för att fokusera på henne & Vip. Tack! Det behövde jag verkligen!

Sedan gjorde Ilas pappa en comeback efter att ha varit sjuk sedan maj i år, med 98 resp. 99p och vilken härlig syn ni var på plan Emma!

 

När det väl är våran tur är jag super nervös, skakar t.om. men försöker peppa mig själv att vi är här för att ha roligt! Det var det viktigaste. Ila har hade bara sett skyltar 3 ggr tidigare och aldrig varit i ridhus, hundar som skällde och gjorde utfall. Jag tränar nästan ingenting med henne innan utan har tagit ute henne några korta stunder under dagen och provat någon övning. I "rutan" som man står i innan man får gå in så taggar jag upp henne och busar innan vi går in. Ila var superduktig trots att jag var lite stel och vimsig över skyltarna. Vid sista skylten som är sitt spring så blir hon supertaggad och studsar två gånger och andra gången fick hon tag i kopplet och ska kampa, haha! Vi fick massa applåder och många skrattade , men det viktigaste för mig var faktiskt att hon hade roligt!

Fantastiskt nog fick vi ett godkänt resultat på 71 poäng där såklart alla missar berodde på mig, gick alldeleles för långt ifrån skyltarna , gjorde en övning fel m.m.

 

Dag nummer två var med en ännu bättre känsla! Och blir fruktansvärt stolt över mig själv hur fort jag utvecklas!

Idag så la jag henne i "rutan" istället för att tagga upp henne och hon svarade jätte fint på det, alltså att ligga och och tagga på mig istället för bus. Tror egentligen att båda delarna fungerade, skilnaden idag var att jag gick ut utan gårdagens nervositet och var mycket säkrare på banan och vad jag skulle göra! Vilket syntes på hela Ilas attityd.

Från gårdagens 71 poäng till 87 idag. Och känslan med Ila var helt underbar, vi flöt fram och var äntligen ETT. Vi fick så många fina kommentarer efteråt att jag blev tårögd, hon var helt fantastisk min lilla tös! Vi hade fått 97 poäng om Ila inte hade gjort en sak som är SÅ typsik henne haha! Hon satte sig vackert så det blev fel genomförande övning (-10). Jag missade det helt, men det gör verkligen mig ingenting, hon är så charmig min fina Ila. Hade pratat med Emma om det tidigare i veckan att hon kunde göra just det för hon älskar det tricket ;)

 

 

Helt enkelt en helg som gick så fruktansvärt mycket bättre än jag trodde! Känner hur långt vi två har kommit, tänk att detta är hunden som sket totalt i mig, vilken resa vi har gjort på så fruktansvärt kort tid. Hon sket totalt i mig spelade ingen roll att jag rullade mig i lera, snöhögar, hoppade på marken utan det är med hjälp av Vip som gjorde att Ila började visa intresse för mig, så detta kändes helt omöjligt för bara två månder sedan och titta nu hur mycket som hänt. Kan inte alls sluta säga att detta är helt magiskt och fantastiskt för mig!

 

Mer om helgen som inte rör tävlingen så mycket utan hundarnas beteende och mycket mer kommer i ett annat inlägg!

Lollo hämtade Ila i Söndags då jag jobbade kväll, först när hon öppnar dörren blir Ila super lycklig och tjuter, studsar som hon brukar göra, sen inser hon att de inte är jag.

Vad gör hunden? Jo hela hon krymper ihop vänder och lunkar besviket upp för trappan.

Sedan säger Lollo till Ila " Men det är ju jag Ila" hon vänder och lollo beskriver hennes nu tilltagna glädje som väldigt falsk.

 

Haha alltså Ila. En del av mig blir förvånad men den andra blir det inte. Hon visar ju inte detta så tydligt i vardagen men jag vet ju att vi har en stark och trygg relation. Men att hon skulle bli så besviken? Ja mycket intressant må jag säga. Har inte alls bestämt mig vad jag tycker om detta än, men intressant.

 

 

Själv vill jag poängtera att jag inte alls valt Ila efter hennes utseende utan helt ärligt så gick jag helt på egenskaper och linjer.

 

De stod mellan tre av valparna en svart tik och 2 blå, endast baserat på deras egenskaper. Mot slutet så diskuterade jag med Emma och Ilas uppfödare Beate där vi kom fram till att Ila var den valp som egenskapsmässig passade mig bäst. Vilket har blivit helt rätt, har fått en hund med de egenskaper som jag velat ha men även en hund som är lik Vip.

 

De jag ville ha var en Självständig med driv, modig, påhittig &självsäker, hög aktivtetsnivå. Självständig men förig. Förigheten har vi fått jobba VÄLDIGT mycket på.

 

Jag kände Vip sedan innan, Ilas pappa. Och fått se både hans bra och dåliga sidor. Och att det blev just efter honom är både en slump men endå planerat. Hade egentligen tänkt mig en Tillyhillsvalp, om jag hade fått köpa därifrån då jag gillade kombinationen. Men under sommaren 2012 följde jag med Emma när hon skulle träffa Jazzie och Beate skulle få se Vip då hon var intresserad av en valpkull efter dom två, vilket de senare blev.

Tyckte om Jazzie väldigt mycket, fick även kampa & leka lite med henne. Hon var reserverad med inte rädd

( nu hälsar Ila precis som Vip) vilket jag gillade.

 

Senare blev de parning och jag följde valpkullen redan innan de var helt 100% klart att den skulle bli av. Satte mig in mer i linjer och släktingar till båda parter. Men kullen skulle födas i Januari vara leveransklara i Mars, sista terminen i skolan, med bara praktik , det skulle ju inte alls gå så tankarna var fortförande på en Tillyhills valp.

 

Natten till 10 Januari 2013 drömde jag om en svart tik utan tan , samma morgon föds kullen. Vad är det för tik som kommer först? Jo en svart. Jag gillade kombinationen , älskade Vip och visste att hans linjer var starka.

Tankarna började cirkulera, kan de gå endå? Började kolla runt om de kunde gå ihop. Lollo sa att jag fick flytta in till henne, trodde hon skämtade med mig, efter jag frågat henne tusen gånger varje dag fram tills jag flyttade in och säkerligen ett tag efter om hon verkligen menade allvar? Tack vare Lollos stöttande så kunde jag skaffa Ila men även tack till de andra som trodde på mig och gav mig möjligheten att ta hem Ila. 

 

Nu kom jag lite utanför den röda tråden som så jag lätt kan göra, tillbaka till val av valp. Mot slutet stod de mellan de två blå då den svarta var för vek för att passa in hos mig, men både uppfödaren och Emma tyckte att Ila var den valp som skulle passa mig bäst!

Och tänk så rätt de två hade, jag har aldrig ångrat mig över Ila, jag har fått exakt det jag ville ha utan tvekan. Även om jag har gråtit , stampat i marken och slitit mitt hår så har jag aldrig ångrat Ila och utan Emmas stöd och vägledning vet jag inte alls om jag hade klarat av henne. Hon är en fruktansvärt rolig hund.

 

Igår (Söndag) var jag och två vänner ute med hundarna, sammanlagt 5 hundar varav fyra är aussies och en liten blandras.  En mycket intressant prommenad må jag säga faktiskt.

 

Ena aussien är bara 3 månader yngre än Ila och låg igår väldigt högt i aktivitet och var lite "överallt", när blandrastiken sa ifrån så tog hon inte åt sig av korrigeringen vilket Ila störde sig på. Hon vill ha ordning och reda och respekt. Det hon gjorde var alltså att ta saken i egna tassar och sprang fram och korrigerade igen åt den äldre tiken, aussietiken tog inte åt sig av Ila heller. När hon inte gör det så jagar Ila iväg henne en bit. Efter detta fortsätter den andra tiken som vanligt och har inte tagit åt sig alls av någon av tillsägningarna.

 

Har funderat över hela situationen som uppstod igår på promenaden men främst biten där Ila jagade iväg tiken som inte lyssnade. Efter att ha diskuterat och rådfrågat med andra så fick jag en väldigt bra förklaring som jag faktiskt tror stämmer in:

 

Jag har varit borta i helgen så då har Ila fått vara borta hos en väns familj ute på landet. Hon har haft de super bra och fått ute och springa, vara med på skyltsöndagen men även fått nya vänner såsom hamstrarna och katterna.

För min del har de varit fruktansvärt jobbigt. Första gången jag lämnade henne i två dygn och jag erkänner att jag hade tårar i ögonen när jag åkte därifrån...

Sen när hon kom hem så ignorerade hon mig i ett helt dygn.Långsint hund? Neeej inte alls...