Denna hund lär mig så fruktansvärt mycket!
Igår (Söndag) var jag och två vänner ute med hundarna, sammanlagt 5 hundar varav fyra är aussies och en liten blandras. En mycket intressant prommenad må jag säga faktiskt.
Ena aussien är bara 3 månader yngre än Ila och låg igår väldigt högt i aktivitet och var lite "överallt", när blandrastiken sa ifrån så tog hon inte åt sig av korrigeringen vilket Ila störde sig på. Hon vill ha ordning och reda och respekt. Det hon gjorde var alltså att ta saken i egna tassar och sprang fram och korrigerade igen åt den äldre tiken, aussietiken tog inte åt sig av Ila heller. När hon inte gör det så jagar Ila iväg henne en bit. Efter detta fortsätter den andra tiken som vanligt och har inte tagit åt sig alls av någon av tillsägningarna.
Har funderat över hela situationen som uppstod igår på promenaden men främst biten där Ila jagade iväg tiken som inte lyssnade. Efter att ha diskuterat och rådfrågat med andra så fick jag en väldigt bra förklaring som jag faktiskt tror stämmer in:
"Ila försöker göra rätt men har inte pondus o tydlighet i sitt språk så hon tar i för mycket.
Ungefär som att skrika i ett gräl när argumenten tryter , Ila är lite för ung och oerfaren för att veta hur man fostrar "
Borde nog ha kommit på det helt själv, har varit inne i de tankebanorna men alltid skönt att höra andras tankar i en situation där de har mer kunskap än en själv och då får jag en bättre förståelse för hela situationen men även för Ila.
Under prommenaden så ville jag inte att Ila skulle gå in och korrigera och fick hela tiden hejda henne, så fort hon stelnade till så var de bara att ge henne en varning , vilket hon testade ofta men tog korrigeringarna. Tillslut så kopplade jag upp henne en stund, både för hennes skull men även för min egen del. Tror de var lika jobbigt för oss båda och de sög väldigt mycket energi. Det är inte Ilas jobb att hjälpa den mindre hunden utan vi människor, sen är hon som sagt inte mogen för det heller och har inte den kunskap och pondus som behövs.
Rätt & fel samt respekt ligger så fruktansvärt starkt i Ila, har vetat om det , haft en känsla och sett glimtar av det tidigare men nu fick jag se det lite mer svart på vitt. Återigen visar hon så stora likheter med sin far, vilket glädjer mig för jag tycker om den hunden fruktansvärt mycket, han är en helt fantastiskt hund. Detär bara jag som får lära mig att styra och hantera/ vägleda när sådnana här situationer dyker upp. Koppla in hjärnan lite snabbare men de går åt rätt håll, har utvecklats mycket under tiden jag har haft Ila.
Och jag tycker inte Ila gjorde något fel utan vi människor skulle varit snabbare på att hjälpa den lilla helt enkelt. Ila slappnade inte av på hela prommenaden tyvärr utan la allt sitt fokus på denna hund större delen av tiden och man kände irritationen i luften, en gissning från min sida är att den lilla vovven tyvärr inte var helt bekväm i situationen, för så fort hon släppte lite och for iväg så släppte Ila det också. Kan även tillägga att inomhus var det inga problem sedan. Vi vet vad vi får jobba med för att få flocken att fungera helt enkelt.
