Brillintaussie.blogg.se

Livet med en Aussie och Schäfer

Utan känsla vad är det då?

Publicerad 2015-10-24 19:40:13 i Allmänt,

 
Ibland facinerar mina hundar mig verkligen, det lär mig så otroligt mycket och hjälper mig att utvecklas både som person och inom hunderiet, 
Idag startade jag och Emir våran andra lydnadstävling som resulterade i ett tredje pris. Våran känsla var katostrofal, han var inte med mig alls under linförigheten utan hängde längst ut i kopplet med nosen i backen och var otroligt svår att nå.  Vanligtvis så sitter han klistrad vid mitt vänsterben, men klart vi ska ha dåliga dagar vi två också men kunde inte låta bli att känna besvikelse. vilket jag tillåter mig att göra.
 
Efter tävlingen tog jag ut Lizard och vi hade en riktigt toppenträning! Han lättade upp alla känslor efter tävlingen med Emir, gav mig motivation och glädjen. Vilket var precis jag behövde just där och då, för mig är KÄNSLAN viktigast, vad har man utan den?Tanken är ju att vi ska ha roligt TILLSAMMANS.
Jag slappnade av och hade riktigt kul och njöt över att se Lizards utveckling bara från kursen från förra helgen. Den var verkligen otroligt givande för oss. Efter Lizard tog jag ut både Ila och Emir, Ila fick börja- hon bjuder på sig själv och är verkligen en riktigt härlig hund. 
 
En vän stannade efter tävlingen och vi gick igenom vad som var orsaken till dagens borttappade känsla, träningen med Lizard fick mig att stanna upp och tänka till. Så facinerade att en träning med någon av de andra hundarna kan lossa problem med en annan hund- att man får tänka över sig själv som förare och även om mina hundar är olika så har det också en hel del likheter hos varandra och ibland kan saker som egentligen är helt oberoende av varandra få en att tänka till och komma på lösningar på andra problem. Det är verkligen jag som sätter begränsningarna på mina hundar. 
 
Tävlingen var inte helt katastorfal egentligen, han skärpte till sig mer och  mer, läggandet var fint, hoppet var fint och inkallningen likså. Vi får ta med oss de bra bitarna och fortsätta jobba hårt på att hålla oss till våran bubbla. Men som notis till mig själv- jag har bara haft Emir hos mig i ett år och under det året har det faktiskt hänt otroligt
mycket med den hunden i utveckling! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mitt liv med mina tre hundar, två aussies och en schäfer

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela