Brillintaussie.blogg.se

 

Jag vill vara en postiv. lugn och tydlig  hundägare i både träning och vardagssituationer. Jag har så fruktansvärt ont och vet inte alls vart jag ska ta vägen emellanåt på grund av detta. Tyvärr så har det blivit så att ju längre jag går med denna smärta så försvinner mitt tålamod och glädje i mycket, oftare och oftare. Detta gör mig oerhört frustrerad och upprörd. Jag känner helt enkelt knappt igen mig själv emellanåt. Känner att så fort hundarna råkar rycka lite i kopplet så explodrar jag utav känslor, främst smärta. Detta gör att jag skäms över mig själv, jag tycker synd om mina hundar som har mig som matte just nu, samtidigt så behöver jag dom verkligen då dom ger mig motivation och glädje i så många andra delar i vardagen. 

 

Mitt fokus sista tiden har varit hundarnas träning, får höra hela tiden att "du måste tänka positivt och röra på dig" , men det är ju det jag gör, snälla hjälp mig istället!

Vi går långpromenader, vi tränar spår, uppletande och lydnad, jag känner att på dom tre punkterna har hundarna utvecklats och det ger mig nog den boost jag behöver. Oftast har jag tagit dom i bilen och gått på ställen där vi inte möter folk eller hundar så jag slipper tänka på det och dom stunderna njuter jag av, försöker tränga bort smärtorna och tänka på annat- Alla med kroniska smärtor vet att det är omöjligt.  

 

Idag kom nästa bakslag , jag får inte upp bilen , den går inte att låsa upp - sliter mitt hår i frustration- som om jag inte har nog med saker att vara frustrerad över.

Så vilket innebär att hundarna måste gå mer i koppel, vi måste passera grannars hundar som de har noll koll och skapar stor osäkerhet hos mina som har blivit bitna  av dessa hundar tidigare. Man möter hundar som spänner sig, hundar som kommer springade mot oss innan ägaren får tag i dom. Var bara för två veckor sedan som jag själv blev biten i händerna av en hund som var påväg mot mina. Ikväll så kommer två lösa hundar mot mina igen, dessa ville leka, men är så less på dessa situationer jag orkar verkligen inte med det just nu. 

 

En bild på ett av sju jag hade väldigt tur men bara småsår.

 

Jag och Emir debuterade i början av månaden i lydnadsklass 1 med ett 2:a pris. Allt eller inget med den hunden, han förvånade mig och nollade läggandet och hoppet, vilket har på träning varit hans säkra kort. Vi fick kvitto att vi måste träna mer tävlingslikt helt enkelt, mycket nöjd med de bra bitarna!

Måndagen efter var det klubbmästerskap där vi plockade hem ett första pris med hela 5 tior och placerade sig på en 2:a plats och Ila tätt efter på en 3:e plats.

 

Till helgen ska jag och Lizard gå en tvådagarskurs, spännade! Känns som jag verkligen behöver lite träningmotivation just nu. Och nästa helg ska jag starta igen med Emir i lydnaden. får se om jag orkarhålla ihop för jag vet att hunden kan.