Finaste Pilan...
Min lillasysters katt har varit bort sedan nyårsaftonsmorgon. Han är rädd för fyverkerier och brukar inte vara ute långa stunder, nu har han varit borta i tre dagar.
Min syster har varit väldigt arg,ledsen och upprörd idag, mycket känslor helt enkelt. Jag tog med mig Ila och gick dit, mamma och hon satt och skrev lappar som de ska sätta upp, något blev inte bra så hon rusade in på sitt rum. Jag gick dit och tröstade henne, hon började gråta vilket är helt okej.
Vad gör Ila då? Jo hon hämtar en toffla och trycker upp den i ansiktet på Emilia. Ila lät henne vinna gång på gång på gång, jag började hejja och peppa Ila.
Sedan stannade jag upp och bara tittade på dom två, hur Ila gjorde och hur hon faktiskt lyckades jobba upp Emilias glädje. Jag stannade upp när jag började förstå att det här var något mer än bara lek, att ila hade en tanke med de hon gjorde. Hon bjöd in , lekte mjukt men ett fast grepp som hon sedan släppte sakta upp och lät henne vinna med olika mellanrum , ibland direkt efter hon tagit i tofflan igen, ibland hade de hållit på en stund.
De är väldigt facinerade att se, Ila har börjar visa mer & mer sådana beteenden som hennes pappa Vip också har. I just denna situation skrek de verkligen Vip, oj så vad jag kände igen det här sättet att jobba, har sett vip göra likadant i andra situationer.
